Direktlänk till inlägg 31 december 2010
Först måste jag börja med att vara lite arg. Jag var på väg hem igår och när jag skulle gå in i mitt trapphus så ser jag grannens lilla tibetanska terrier lös i trappan. Efterso mdet försökte bita Redo för ett par veckor sedan då hon öppnade sin dörr samtidigt som jag var på väg förbi stannade jag utanför och väntade på att hon skulle ta in sin hund. Jag kunde inte se hennes dörr men när jag inte sett hunden på kanske 10 sekunder öppnar jag dörren och går in. Då kommer hunden flygandes med full ragg och alla tänder blottade vrålandes nerför trappen för att ta Redo. En en välplacerad spark landade hunden i övre delen av trappen Matte säger då lite lugnt " Nämen Ludde då, kom här". Hon böjer sig ner och klappar lite på hunden och hunden far iväg nerför trappen igen. Jag sparkar upp den, igen. matte böjer sig ner och tar i hunden med bägge händerna, och släpper den sedan igen så den far ner, och flyger upp! Denna gång tar matte tag i halsbandet, och släpper igen! Än en gång sprakar jag upp hunden. Varje gång jag sparkar så svär jag åt hunden, sedan står jag bara tyst och väntar. Lite i chock över att hon aldrig tar tag i hunden utan tillåter den att gång på gång flyga efter min hund. Tillslut får hon tag i hunden och får in den i lägenheten. Hon håller den i halsbandet, den står på bakbenen och vrålar, och så släpper hon den IGEN!!!!! Efter en sista spark så får hon äntligen in hunden och stänger dörren. När hon stänger dörren hör jag henne säga till hunden " så där få du väl inte göra" med en lugn röst. Jag står kvar utanför, lite lätt upprörd. Jag älskar min lilla Redo. Han är ju alltid lös, han står 1 meter bakom mig och säger ingenting. Inget morr, ingenting! Jag vet ju att jag kan lita på honom till hundra procent men varje gång något sånt här händer så blir jag överraskad hur fullständigt han litar på mig och inte beblandar sig i detta kaos! När jag upptäcker att hon inte kommer ut igen så går jag upp till mig. Efter jag pratat med både mamma och med veterinär Linda på jobbet så bestämmer jag mig för att gå ner och prata med människan. Jag är helt chockad över att hon inte kommer och ber om ursäkt!!!!! Så jag går ner och plingar på. Maken till mer mesig och oförstående människa har jag inte varit med om ! Hon verkade verkligen inte fatta varför jag var upprörd! När jag sedan gick hem fick prinsen ett stort tuggben och en rejäl kram. Jag älskar verkligen min hund!!!
Vad har vi annars gjort då under veckan. På annandagen var jag och A-C med Pettson iväg till Kungsör-hallen. Fin hall men lite för varm! Usch, i-lands problem
Inkallningen på denna lilla unge är inget att skryta om. Jag ropade och ropade men han försvinner iväg
Pippifåglarna ville ha mat
Ja lilla Svea var också med ute men hon gör inte så mycket roligt ännu...
Ikväll blir det tre-rätters hemma hos min bror med familj.
Förrätt räkor, sedan kalvkött med svampsås och sedan min hemmagjorda ostkaka med bär... mmm gott!