Direktlänk till inlägg 20 november 2011
Jag, brorsan och hans flickvän Johanna har varit och tittat på Twilight Breaking Dawn. Fantastisk film, ännu bättre bok! Alla ni som har sett den; efter deras bröllopsnatt är det dun i hela rummet. När jag kom hem så möttes jag av... dun i hela rummet!!! Inte av samma roliga anledning utan på grund av att Lukas, mammas hund, som har fått vara hos mig i helgen som skulle bädda lite innan han la sig till rätta i min säng.
Jäkla hund!!!!!
Mitt duntäcke!!!!
Dammsugaren åkte fram och Lukas fick stå ut med att bli dammsugen. Inatt får jag sova utan täcke
Bjuder på två bilder från förra helgens tävling:
Prinsen firar med ett grisöra
Och Anna-Carin: denna bild är till dig. Hoppas det känns bra med en 10:a på rutan! "Jag är int bitter..."
Sedan ska jag bara berätta en rolig historia. Eller rolig, ja det beror ju på om man har humor och inte har barn, känner barn eller bara allmänt gillar barn. Då kanske man inte tycker att den är lika rolig...
Förra helgen passade jag på att låna Lilla Gösta och Svea för att gå en härlig morgonpromenad. Gösta tog sin lilla cykel med och Svea somnade i sin sittvagn. Vi hade jätteroligt, vi låtsades som att vi blev jagade av lejon och björnar och gömde oss under granar. Vi gick ned till en naturbadstrand. Backen nedför är mycket brant och Gösta åkte i full fart på sin lilla cykel. Jag höll för ögonen men det gick bra, han höll sig uppe och skrattade högt. Jag ställde ifrån mig Svea och Gösta och jag började leta efter snäckor. " Inte glömma Svea, inte glömma Svea" tTänkte jag när jag gick där. Jag kom ihåg Svea när vi gick därifrån. Väl uppe för backen träffade vi på en granne med hennes unga jack russel Russlan. Så vi gick och pratade med "mina" tre hundar och lilla Russlan rusandes runt och lekte. Vi gick ut i skogen och sittvagnen var inte så bra där i terrängen så jag brottades med den och fick stundtals bära den. Vi gick och pratade, skrattade och gick och gick och gick...
H-VETE!!!!! Vart är Gösta!?!?!?!?!?!?!?!?!??!
Jag sprang tillbaka genom hela skogen, letade längs med stranden och befarade det värsta. Ingen Gösta någonstans. Tillslut vände jag och sprang hem till brorsan, vi måste ut och leta...
Och där i trädgården sprang lilla glada Gösta omkring. Jag sa till honom (med brorsan och johanna brevid) att man får inte lämna mig sådär. Då svarar Gösta:
Nej Morris, du gick ifrån mig!
Så lilla gulliga Gösta, 3 år gammal gick 1 km hem för jag glömde bort honom... Hur håller man koll på såna där barn? En hund är mycket bättre, dom följer ju med!!!!!! Ojojoj, nu har vi kommit fram till att jag inte är betrodd som barnvakt...