Direktlänk till inlägg 8 maj 2013
Nu har äntligen min fina Redo kommit hem igen från sina 3 ½ veckor hos militären.
Det har gått bra för Redo! Han och hans hundförare Henric har hittat på massor: spår, patrullering, inomhussök, hårda spår, bott ute i tält, miljöträningsbanor, hantering... Utöver det så har han bott hemma hos lite olika människor på nätterna. Sista veckan har han bott hemma hos en militär med två små barn. Tydligen blev barnen kära och nu tjatas det hål i pappans öron om att dom vill ha en kelpie .
Dom är jättenöjda med honom men han har varit annorlunda mot deras schäfrar som dom är vana med. Han är en mjuk otroligt väluppfostrad hund vilket är både bra och dåligt i tjänstehundsvärlden. Militärerna är vana med hundar som sliter och drar sin förare av stigen i jakt på tex ett ljud. Redo ställer sig fint med en framtass i luften och vinklar lite på nacken. Köper man inte det så knatar han vidare. Väldigt olika och det tog nog tid innan dom förstod min hund. I lydnaden och hantering och sånt är han alldeles fantastisk (förstås!) och Henric var alldeles lyrisk efter första gången han testade Redos kryp . Spåren har gått bra men dom har varit lite tuffa nu på slutet med den värme som kommit. Tydligen har dom haft lite svårt att läsa honom när han får tapp - med mig är han oerhört enkel och han kommer inte av många meter innan han kastar sig bakåt och letar frenetiskt. Det tar tid att jobba ihop sig med ny förare och det är så mycket man gör som påverkar!
Nu är äntligen Redo hemma och han är helt slut. Tror han har haft svårt att sova tillräckligt med jobb hela dagarna och hem till olika militärer på kvällarna. Han är dessutom jättesolblekt och SMUTSIG! Nu väntar ett bad till finaste hunden
Det bästa Redo vet: mingla med alla människor på klubben
Lilla Tur då? Det har varit fantastiskt med denna tid ensam med Turen! Tur är superkul att träna! Han är hysterisk i all form av belöning och är engagerad i träningen. Vi har börjat med många saker: fria följet, läggande och ställande under gång, inkallning, apport, spår och BUDFÖRING!!!! Budföring är det allra bästaste som finns, säger Tur!!! Han är nu efter tre gånger helt manisk!!!! Ja generellt har han blivit en malle! Han är jäkligt intensiv, manisk i alla föremål, stimmig och tjuvig och alldeles alldeles underbar! Dessutom har han blivit mycket fysisk. Han älskar att KRASCHA in i mig. Inte helt skönt faktiskt. Är nu så blå på benen så jag undrar hur jag ska kunna ha shorts på mig denna sommar. Igår satt jag ute på lunchen och njöt i solen. Jag hinner precis vända på huvudet för att se vart Tur är när jag ser honom i ett jättehopp med en vante i munnen innan han avlämnar vanten... i mitt öga Tur att han hade en vante längst fram för med den kraschen hade mitt öga inte varit kvar annars. Idag blev han attackerad av en lös hund. Den kom farandes med full ragg och ett illvrål. Den stannar ½ meter framför Tur och vänder sedan när vi går lugnt därifrån. Tur bryr sig verkligen inte: han blir inte arg, rädd eller särskilt nyfiken. Jag var lite lätt arg eftersom ägaren struntade fullständigt i att hunden sprang till oss. Hon ropade inte på hunden och hon bad inte om ursäkt. Jag gick lugnt därifrån för att inte göra en grej för Tur. Ser jag henne igen kommer hon få höra ett och annat . Men skönt att ha en sån underbar liten hund som är så cool!
Man kan hitta på något kul när man tränar att vara uppbunden. Man skall icke slösa bort tid med att göra ingenting!
Nej godnatt! Nu ska jag tvångkrama Redo i flera dagar. Hoppas bara inte att han då längtar tillbaka till sin militär . Ja just det! Det sista Henric sa innan vi skiljdes åt var att dom nu ska diskutera om Redo ska kallas in fler gånger nu när dom känner honom och eftrerson han har fungerat i allt. Mitt spontana tanke: ALDRIIIIIIIIIIIIG!!!!