Direktlänk till inlägg 8 januari 2014
Lilla fina Redo
Allt började för en vecka sedan. Jag var ute och gick på promenad på nyårsafton när det plötsligt gick en kall kår längs med ryggen på mig och jag ropade in Redo för jag kände att jag bara måste känna på hans testiklar?!?! Jodå jag undrade om det inte var lite skillnad på storlek men jag kunde inte säga säkert. Så jag har kollat dom varje dag och tyvärr har jag känt skillnad för var dag som gått. Svårt att säga vad det egentligen är som har hänt men i början kändes det som att den ena var aningens lite större och lite fel konstisens - som lite stasad. Nu senaste 4 dagarna har jag känt tydligt att den högra testikeln krymper. Igår fick veterinär Åsa undersöka honom. Jodå hon tyckte direkt att dom där kulorna ska bort! Vi tog ett gäng blodprover: Redo är superfrisk! Därefter ultraljudades Redo igår.
Den vänstra stora testikeln såg helt normal ut på ultraljudet. Den högra lilla såg helt flammig och lite taggig ut. Ingen att diskutera - klipp klipp. Jag vill ju självklart inte kastrera min hund i onödan: riskerna med en narkos, biverkningar efteråt så som inkontinens, ändrad ämnesomsättning, rädsla för att han ska ändra sin underbara personlighet... Ja och inga fler valpar förstås . Men det fanns inget alternativ!!!
Diff. diagnoser: antingen är den stora tumöromvandlad och producerar hormoner som påverkar den andra att krympa, eller så är det den lilla som är tumöromvandlad och skrumpnar eller så skulle det kunna vara någon form av trauma, infektion eller inflammation. Dock hade han ingen smärta eller varme på testikeln så det talar emot de sista. En testikel kan ju också av okänd anledningen helt enkelt bara sluta fungera och börja krympa men man vill ju inte riskera att det kan vara en tumör som man låter sitta kvar. Risken att testikeltumörer är elakartade och spridningsbenägna är dock väldigt liten. Vi har skickat dom på PAD så om ett par veckor vet vi!
Så idag blev han opererad av bästa Inga-Britt. Jag var med och höll Redo's tass hela tiden. Mina arbetskollegor fick stå ut med mig söndergråten och med små snyftanfall under hela förmiddagen. All min kunskap och behärskning är som bortblåst när det gäller min älskade fina underbara Redo när jag väntade på att han skulle bli trött på sin premedicinering. När vi väl sövde och sedan förberedde honom för att åka in på sal och jag fick sköta hans narkos så hade jag något vettigt att göra och blev lugnare.
Väl inne på sal gick jag iväg och tog en lugnande kopp kaffe och lämnade honom i trygga händer. Operationen gick som en dans men eftersom I-B valde att ta bort all hud runt för säkerhets skull så satte hon en trycktampong för att minska risken för blödning. I uppvaket så vaknade han och ville direkt bita bort det där rackarns trycket. Lite mer lugnande intravenöst och han somnade om gott och har sedan legat lugnt hela dagen och varit hög hög hög (låg lugnt och sov med pupiller stora som tefat) på sitt metadon .
Nu har vi kommit hem, tagit bort trycktampongen för han kunde inte kissa eller knappt gå, ätit lite mat och tagit en smärtstillandetablett. Snart vankas det lite mer knark!
Ska man se det lite positivt så är detta förhoppningsvis inget som Redo kommer påverkas av överhuvudtaget!!! Och hellre nu än i vår när SM närmar sig...