Teamredo

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Mariah Andersson - 31 december 2010 14:48

Först måste jag börja med att vara lite arg. Jag var på väg hem igår och när jag skulle gå in i mitt trapphus så ser jag grannens lilla tibetanska terrier lös i trappan. Efterso mdet försökte bita Redo för ett par veckor sedan då hon öppnade sin dörr samtidigt som jag var på väg förbi stannade jag utanför och väntade på att hon skulle ta in sin hund. Jag kunde inte se hennes dörr men när jag inte sett hunden på kanske 10 sekunder öppnar jag dörren och går in. Då kommer hunden flygandes med full ragg och alla tänder blottade vrålandes nerför trappen för att ta Redo. En en välplacerad spark landade hunden i övre delen av trappen  Matte säger då lite lugnt " Nämen Ludde då, kom här". Hon böjer sig ner och klappar lite på hunden och hunden far iväg nerför trappen igen. Jag sparkar upp den, igen. matte böjer sig ner och tar i hunden med bägge händerna, och släpper den sedan igen så den far ner, och flyger upp! Denna gång tar matte tag i halsbandet, och släpper igen! Än en gång sprakar jag upp hunden. Varje gång jag sparkar så svär jag åt hunden, sedan står jag bara tyst och väntar. Lite i chock över att hon aldrig tar tag i hunden utan tillåter den att gång på gång flyga efter min hund. Tillslut får hon tag i hunden och får in den i lägenheten. Hon håller den i halsbandet, den står på bakbenen och vrålar, och så släpper hon den IGEN!!!!! Efter en sista spark så får hon äntligen in hunden och stänger dörren. När hon stänger dörren hör jag henne säga till hunden " så där få du väl inte göra" med en lugn röst. Jag står kvar utanför, lite lätt upprörd. Jag älskar min lilla Redo. Han är ju alltid lös, han står 1 meter bakom mig och säger ingenting. Inget morr, ingenting! Jag vet ju att jag kan lita på honom till hundra procent men varje gång något sånt här händer så blir jag överraskad hur fullständigt han litar på mig och inte beblandar sig i detta kaos! När jag upptäcker att hon inte kommer ut igen så går jag upp till mig. Efter jag pratat med både mamma och med veterinär Linda på jobbet så bestämmer jag mig för att gå ner och prata med människan. Jag är helt chockad över att hon inte kommer och ber om ursäkt!!!!! Så jag går ner och plingar på. Maken till mer mesig och oförstående människa har jag inte varit med om  ! Hon verkade verkligen inte fatta varför jag var upprörd! När jag sedan gick hem fick prinsen ett stort tuggben och en rejäl kram. Jag älskar verkligen min hund!!! 


Vad har vi annars gjort då under veckan. På annandagen var jag och A-C med Pettson iväg till Kungsör-hallen. Fin hall men lite för varm! Usch, i-lands problem  


   

Inkallningen på denna lilla unge är inget att skryta om. Jag ropade och ropade men han försvinner iväg  


         

    

Pippifåglarna ville ha mat


      

  Ja lilla Svea var också med ute men hon gör inte så mycket roligt ännu...


  

Ikväll blir det tre-rätters hemma hos min bror med familj.

Förrätt räkor, sedan kalvkött med svampsås och sedan min hemmagjorda ostkaka med bär... mmm gott!

Av Mariah Andersson - 25 december 2010 09:00

Julen har firats hemma på gården. Mina släktingar från Skåne har varit på besök. Det betydde 3 nya undersåtar som spenderar all sin vakna tid åt att massera Redos rygg och ge honom sin välförtjänta kli bakom örat. Redo är mycket nöjd med helgen!

Ute på vår granjakt...


 God Jul alla vänner!!! Hoppas alla får en härlig jul och att alla passar på att ge sina hundar lite extra tid!!! 


  



Så här fin blev vår gran i år.


 


     

Av Mariah Andersson - 12 december 2010 15:25

Mina föräldrar hade slaktat så igår blev det schnitzel på kalvinnanlår. Usch det är lätt att bli bortskämd.


 

 Idag var det julpysseldags. Min svägerska Johanna hade bjudit hem Elenor, Helena och jag för julbak. Det blev mängder med godis!

Rocky Road


  Julig kokoskola


  Knäck och nougatrutor


  Jaja, man ska väl inte bara visa fina bilder. Usch va svårt det är på slutet när knäcken är väldigt trögflytande...


 

Lilla Svea hjälpte till att välja recept


  

Det är inte så lätt att cykla så här års...


       

Redo roade sig för sig själv..

         

Ellinor hade med sig sin underbart söta Sessan, 9 månader. Jättehäftig liten hund som kämpade sig med på vår promenad i den djupa snön för att skaka ner allt godis!    

                 

  Gulliga lilla vovven. Redos nya flickvän: Prinsen och prinsSessan

Av Mariah Andersson - 5 december 2010 13:04

Just nu är det vilosäsong för oss. Vi busar mest runt och leker i snön. Har varit hemma hos mina föräldrar i helgen då min mamma fyllt år.


Mamma och Redo har haft en diskusion om att jaga småfåglar... gissa vem som vann!

  

Albert och Redo springer ikapp, lite tänder syns tydligen  

  

Lukas springer och jagar de andra hundarna.  

Hundarna var tvunga att blänga lite när vi gick förbi mjölkkorna, måste hålla koll... 

         

Så här ser det ut hela tiden: Redo springer runt glatt, Albert vallar på Redo, Lukas vallar på både Redo och Albert... 


     

Albert, världens härligaste bc. Alberts mamma har fått 13 valpar som är leveransklara nästa vecka. Skulle jag ha tid med en vallhund så skulle jag inte tveka, men det har jag inte. Men finns det någon där ute som vill ha en valland bc, ffa för nötvallning, så finns det 7 otingade små hanvalpar... 


   

Vi var ute på den årliga julgransjakten. Pappa med alla hundar.


    

När vi väl hittat en stor fin gran så fick jag min årliga träning på yxsving. 


 

Lyckad julgransjakt, stolt brevid mitt "byte" 


Till slut ska den stora otympliga granen hem så vi får fint ljus ute på gården.  


  

Av Mariah Andersson - 14 november 2010 16:36


Elin från Norrland har varit nere på besök med Skandal och Delta. Eftersom det är blött, slaskigt och tråksnö överallt så fick det bli lite inomhussök hemma hos mina föräldrar. Redo var lite lätt hysterisk denna gång. Upp och över och fram....överallt!

Elin den rackarn hadfe gömt sig uppe i vår tröska. Vinden slog så Redo fick vittringen inne ifrån ett hörn med massor med skrot. När Redo tillslut tänka satsa och hoppa upp på den vingliga bråteshögen så fick jag till slut sätta stopp för hans framfart, och hjälpa honom runt så han slutade låsa mot hörnet.

   

Där uppe i skördetröskan är hon ju!!!!!

 

Imorse tog vi en morgonpromenad ute på S1 innan min tävlingskurs började. Dom hade kul dom små busarna!

Redo och Skandal springer ikapp, ni ser väl som leder? *stolt* 

Måste även pyssla med ett litet gropprojekt...

  

   

I fredags innan Elin kom så passade jag på att köpa massa nya grejer till min lägenhet. Jag är snålare än någon annan och har velat köpa nya saker i 3 års tid. Nu äntligen tänkte jag att jag faktiskt kunde avvara lite pengar. Ny matta, kuddar och "påfågeldekorationsgräs". Va härligt det är att städa och gå hemma och pyssla, blir så fint och hemtrevligt! 

Var det inte fantastiskt fint med två kelpies i min lilla lägenhet   *hmmm*

  Tre sura hundar som tvingades med på foto av min matta...

Ny fin pläd och härliga ljus...

                 

  

Nej nu ska jag fixa lite mat. Är hemma hos mina föräldrar och ska fira världens bästa pappa!!!!

Av Mariah Andersson - 17 oktober 2010 11:05

Usch har inte orkat skriva något men nu när Redo är pigg och glad igen och jag är övertygad om att Redo överlever så får jag väl berätta vad jag har gjort  

Jag skulle iväg på en hudkurs i stockholm via jobbet så jag och Redo slutade lite tidigare. Monika skulle hämta upp mig så jag gick och väntade, passade på att leka och träna lite med Redo. Jag hittade en stor fin pinne och körde en inkallning med läggande. Redo la sig fint och jag kastade pinnen över huvudet på Redo och sedan vände jag mig om. Då skriker Redo rakt ut och jag vänder mig om snabbt. Då står Redo som om han ska falla ihop, helt tom i blicken. Man hinner tänka många tankar på de sekunder som går innan jag är framme vid prinsen. Då börjar han hulka och försöker kräkas. Jag tittar i munnen och ser ett hål långt ner i munnen, i höjd med tonsillerna fast i gomtaket. Får åka ner till jobbet där gulliga veterinär Teresia väntar. Vi får ge honom lugnande för att få se ordentligt. Han har slagit hål på mjuka gommen, in i närhålan/svalget och revat bakre väggen. Vi ringde och konsulterade med en kirurg på Ultuna som tyckte vi kunde avvakta. Det går inte att sy så långt bak utan vi tvättade upp det så gott vi kunde och sedan fick Redo vakna. Jag passade på att ge honom lite vätska i nackskinnet så han inte behövde dricka det första dygnet. Laddade på med smärtstillande och fick sedan hem lilla älsklingen. Ingen antibiotika, vill inte sätta in det i onödan utan hålla ordentlig koll. Dagen efter så var han tydligt smärtpåverkad. Han gick med stängd mun hela dagen, ingen morgonpuss för första gången på 4½ år . Han fick lite rinnande mat på eftermiddagen, gick bra. Han har ju som gomspalt så risken var ju att maten skulle komma upp i näsan. Igår och idag så är han sig själv igen. Igår var vi iväg på inoff jaktprov med Linda med sin labbe Lupus på jobbet. Redo var nog glad att slippa bli behandlad som en sjukling och var sitt vanliga charmiga jag.


Stort grattis till Linda som på fredagen tog första pris i nybörjarklass i jakt och blev uppflyttad. Igår blev det 1:a med HP och 2:a bästa hund för dagen. Jag är sjukt imponerad. Älskar att se hundar arbeta med det dom är avlade för!!!! 


Idag är vi hemma på mina föräldrars går och Redo far omkring som han aldrig blivit skadad. Tänk va lätt det är att göra illa sin älskling.

Av Mariah Andersson - 11 oktober 2010 17:12

Denna helg har jag och Redo varit på Luftstridsskolan LSS i Uppsala för bevakningsträning. Målet med helgen var att testa av hur miljöstarka våra hundar är...

Vi började på fredagskvällen med information och genomgång av det vi skulle göra. Sedan fick vi packa in oss i husen, hundarna fick sova ute i bilen. Ojojoj ett par gånger kanske jag nämnde att jag tyckte det var lite jobbigt att lämna prinsen ute i bilen, i mörkret, ensam.... Förlåt alla som fick stå ut med mitt ojjande...

Lördagen började med flygning(!) på schemat. Vi skulle åka med i ett litet propellerflygplan, sedan direkt efter landning iväg och köra ett patrulleringsuppletande. Dom ville ha så lite tid imellan landningen och uppletandet. Vi la upp två fina rutor 50 meter från landningsbanan.

Redo fick på sig sin fina röda munkorg, alla hundar måste ha munkorg ifall de skulle flippa i planet. Redo var väl lagom nöjd, svårast var det att gå med korgen, när man väl var still var det inget konstigt. Jag fick lyfta in Redo i planet. Redo hittar en fin filt som var utlagt på sätet för att skydda planet. Han charmade loss med att ligga morrandes på rygg och åla, härlig ullfilt! Det var ett yttepytte litet plan. Två piloter och jag med Redo på sätet så var det knökfullt. Piloterna satt med axlarna mot varandra, det var inte brett planet inte. Redo tyckte det var spännande vid starten, han satt och kikade ut och tryckte nosen mot rutan när vi lyfte och lämnade snoravtryck. Väl uppe i luften så la han sig ner med huvudet i mitt knä och slöt ögonen. Stackarn hade ju sovit ensam under natten... Han lyfte huvudet vid landning, inga problem alls. Direkt ur planet, av med munkorgen och fram för patrulleringen. Han hittade en fin filt i ett träd och en magasin 1 meter upp på en husvägg. Kul!

Andra flygningen hoppad Redo själv in i planet och la sig till rätta. När han hörde att planet gasade för att lyfta var han dock tvungen att titta ut igen. Även denna gång somnade han när vi väl var uppe i luften. Denna gång hade jag andra piloter som tyckte det var roligt att min hund låg och sov. Plötsligt fick dom väja för en stor flock med fåglar. Dom dök fort, och ena piloten vände sig om för att se hur det gick för hunden. Ingen brydde sig om mig  som blev väldigt akut åksjuk. Skrattandes vände sig piloten om och jag hör honom säga i hörlurarna "få se om han vaknar av det här". Sedan girade han hårt åt höger, sedan vänster och sedan höger igen. Sedan fick jag sluta spela tuff och avbryta vansinnet  Redo höjde inte ett ögonbryn, sov så gott så... 

Patrulleringen gick kanon även denna gång.

På eftermiddagen hade vi hårda spår på schemat. Vi körde två på grus och två på asfalt. Redo har haft svårt med hårda spår men jag är så imponerad efter denna helg. Från ingenstans så kunde han spåra jättefint, vi la till och med in vinklar och han löste alla uppgifter strålande.

På kvällen blev vi bjudna på tre rätters middag, mycket gott och trevligt sällskap.

På söndagen skulle vi köra lite mer hårda spår och sedan avsluta med att vinscha våra hundar.

Redo fick en lyftsele på sig. Man skulle spänna den så hårt man kunde. Den stora rottisen som gick innan Redo spände in den till sista hålet. Det blev sista hålet för Redo också och då var den fortfarande lite glapp, är övningarna inte gjorda för min lilla kelpie? Tur att vi inte skulle ha upp hundarna så högt. Han fick under denna helg många smeknamn: röda pissmyran och "innefickshunden" på grund av sin storlek. Sedan gick vi inte i en mörk byggnad, inga fönster och inga lampor. Dörren fick vara öppen så det kom in lite ljus men dom ville ha en mörk miljö i denna övning. Sedan skulle vi vincha upp lilla Redo. Det skramlade rejält i kedjorna som drogs i. Precis när Redo tappade fotfästet spretade han till med tårna, sedan hängde han lugnt(?) och stilla. Då drog instruktören iväg med han in i mörkret, så han dinglade fram. Sedan kom han tillbaka och firades ner. Av med selen och munkorgen och direkt på patrullering och sök i denna mörka byggnad efter en figurant. Längst in i ett mörkt hörn låg en fin figge... Även detta var det inga problem med för någon av hundarna. Så man kan väl helt enkelt konstatera att vi får hitta på svårare grejjer. Roligt var det och jag tror Redo hade en rolig helg. Dock var han väldigt trött, mycket på grund av de hårda spåren som tog mycket kraft för den lilla kelpien. Han sov gott på vägen hem...

Tyvärr inga fotografier då det råder strikt fotoförbud på hela området. Dock hade en tjej tillstånd så kanske kan jag få foton senare! 


Av Mariah Andersson - 5 oktober 2010 13:38

Mycket har hänt i helgen. Jag får be om ursäkt för dålig uppdatering men jag har legat med maginfluensa sedan i lördags natt...


I lördags så hade jag en fullspäckad dag. Klockan 10 hade vi samling för lydnadstävlingarna på klubben. Eftersom jag behövde åka senast 11 från klubben för att hinna iväg till den Nordisk domarkonferensen som jag blivit tillfrågad om jag ville vara visningshund på så var det lite tajt med tid. Som av en händelse, tack domare Christer   , råkade jag ta startnummer 1 och hann då med hemmatävlingen.

Redo gick väl som han går nu för tiden, dock med ingen nolla. Han gjorde en mycket fin vittringsapportering, känns lite som varannan tävling med den just nu. Direkt när jag var klar fick jag åka hem och hämta vandringspokalen som jag glömt hemma, och sedan köra iväg mot Upplands Väsby.


Ja som sagt så var det nordisk domarkonferens i helgen och en gäng domare från Finland, Norge och Sverige hade samlats, danskarna hade tyvärr ingen domare närvarande. men det räckte till ändå. Det var sagt innan att jag skulle få visa upp mitt fria följ med betoning på att jag gör helt om- svängarna åt "fel" håll, alltså vänster vänster. Vi skulle även via sändande till ruta och fjärren. Redo´s fria följ var som vanligt: mycket glatt och lite långt fram ibland. Det kändes som en vägg med domare och jag blev nog lite stressad i att lyda tävlingsledaren lite snabbare än vad jag brukar. Inga större fel och känner mig nöjd med det fria följet. Rutan var fin men lite dåligt tempo till konen. Fjärren var skaplig. Sedan kallades jag och Redo in på planen, domarna ville se fler moment. Så vi fick även visa upp vittringen och metallhoppet. Det var lite kul med vittringen. Det var ganska stark motvind och som vittringen har sett ut den sista tiden så känner jag mig allt annat än säker på detta moment just nu. Men Redo sprang ut, kom fram till rätt pinne direkt, men väljer att dubbelkolla sig på resterande pinnar och apporterar sedan in rätt pinne. I nuläget var jag mycket nöjd med detta!!!!!! Det roliga var att vid avlämnandet så har Redo ett väldigt distinkt släppande: jag tar tag i pinnen, han håller i och efter 2 sekunder säger jag loss, som alltid! Och Redo släpper exakt, skitsnyggt. Och den ena norska domaren skriker rakt ut: fantastiskt avlämnande, 10 på den!!!!! med en härlig norsk brytning! Kul att få uppskattning för smådetaljer.

Sedan fick vi även köra sittande i grupp och liggande i grupp. Så det blev nästan ett eliprogram till.


Ett par domare som kikade...

      

      

Tack för bilderna, Marie Linder www.briard.mia-co.com

 

Det var fantastiskt härlig stämning, alla domare var jättetrevliga och många kom fram och berömde Redo och småpratade lite. Stort tack till Lotta Linusson som bett mig få vara med, verkligen jätteroligt!!!!!!!


Sedan ringde Christer från klubben och meddelande att jag fått 296 poäng, vann klassen och blev klubbmästare. Inget tråkigt slut på dagen!!


Sedan åkte jag och Redo direkt till strängnäs för att sova där då vi skulle följa med A-C och pettson på hans korning i Tidaholm. Beräknad avgång från strängnäs: 04.00


Men jag vaknade kvart i 1 på natten och kände ojoj. Sedan satt jag och kramade toalettstolen, usch så pinsamt när man inte är hemma. Så jag fick vackert åka hem vid halv 4 på morgonen, med två stopp på vägen  


Grattis till Petter som trots utan sin maskot klarade sig och bara nu behöver fixa exteriördelen för att kalla sig KORAD!


Skapa flashcards