Idag fyller världens bästa prins 8 år. Han blir bara mer och mer underbar med åren <3
Vi firade på allra bästa sätt: gå in och mingla i en djuraffär och han fick välja ut sina egna presenter. Dyrt för matte! Han fick dock inte allt han pekade på...

Idag fick Tur spåra lite i snön. Först körde vi lite passivitet, det gick riktigt bra idag. Vi var hos Frida förra veckan för att få lite hjälp eftersom Tur hetsar upp sig när vi ska träna. Metoden fungerar (såklart) och idag låg han lugnt efter bara några små tillsägelser:-D
Där jag la spåret var det fullt av spår från hundar och människor ifrån igår. Spännande att se om det skulle påverka Tur. Jag är inte rädd för att spåra i snö eftersom jag inte uppfattar det som att Tur använder synen. När han var bebis använde han bara synen men efter vi gått över på lite ipo-spår träning så tycker jag inte längre att det är ett problem. Han reagerade inte ett dugg! Duktig hund!

Idag har jag, Redo och Tur varit iväg till Redog i Västerås för genomgång av bägge voffarna och röntgen av Tur. Först genomgång av Stefan. Tur var helt frisk!!!!! Konstigt efter alla vurpor och krascher i saker som han gör hela tiden. Han är ju inte så rädd om kroppen! Stora muskler men ändå mjuk och fin överallt. Tur tyckte det var spännande och ville helst ligga på rygg i Stefans knä och pussas  .

Redo gick också igenom besiktningen fint. Enda anmärkningen är att han har lite mindre rörlighet i höger carpus i ihopböjning men det är en gammal skada som han aldrig haft problem med. Härligt att min snart 8:åring som jobbat hårt hela livet fortfarande är så fin i kroppen!

Sedan blev det röntgen av Tureliten.

Ser bra ut med mina amatörögon  

Prinsen fick också vara med i röntgenrummet men låg under blyförkläde  

Skönt att ha hundarna kollade och fått en liten OK-stämpel i rumpan! Inga begränsningar utan full fart mot SM 2014!!!!!

Först en liten uppdatering om finaste Redo   .

Han mår kanon - fullständigt vild, galen och lycklig. Hur många dagar ska man tvinga en kelpie att gå i koppel? Han behöver inte ha krage på sig för han är helt obekymrad om sitt sår. Skönt att allt har gått så här bra hitills!

Idag har jag försökt analysera min vilde Tur. Jag har kört tre träningspass. Imorse började vi med ett mycket kort pass med bara lite fot och jag använde bara lugn godisbelöning och knappt något muntligt beröm. Fungerade fint! Sedan körde jag ett lite längre nu på eftermiddagen. Då körde vi fot, läggande, inkallning och lite fot igen. Här fick han lite beröm med leksak mellan några av momenten och även muntligt beröm och lite klappar och godis. Det fungerade fint tills när vi skulle avsluta och jag bad han släppa leksaken, böjde mig fram och tog den och började föra handen till fickan för att lägga undan den. Då fick Tur frispelet och slog över i sån stress för att jag lägger undan leksaken. Det går något troll i det här!!!! Han har jättesvårt att acceptera detta i träningssituationen medan under promenader är det inga problem. Så vi avslutade med att vi var arga på varandra. Eller rättare sagt ledsen  . Vi gick in och körde lite träning i olika apporteringsavlämningar och det fungerade fint.

Sutit och klurat lite. Han är så fruktansvärt het i lydnadsträningen. Han har lätt att slå över, framför allt när jag ska ta leksaken ifrån honom. Som sagt: han släpper den alltid jättefint och låter den vara när jag lyfter upp den men när den närmar sig min högra ficka kommer paniken i Turs ögon   . Så här kan vi inte ha det!!!!

Åkte ut nu på kvällen och gick en runda, spårade lite snöspår i mörkret och sedan var det dags för lite mer lydnad. Körde samma moment men nu bara godisbelöningar. En liten godisbit in i munnen på Tur och sedan lugnt fortsätta med nästa moment. Inga klappar, inget muntligt beröm, inget kul alls!!!!!!! Och det är faktiskt det som fungerar bäst på Tur just nu  . Känns helt fel att inte berömma ordentligt, går emot hela mitt sätt att träna hund på men är det så han vill ha det så är det så han ska få det  

Lilla fina Redo   

Allt började för en vecka sedan. Jag var ute och gick på promenad på nyårsafton när det plötsligt gick en kall kår längs med ryggen på mig och jag ropade in Redo för jag kände att jag bara måste känna på hans testiklar?!?! Jodå jag undrade om det inte var lite skillnad på storlek men jag kunde inte säga säkert. Så jag har kollat dom varje dag och tyvärr har jag känt skillnad för var dag som gått. Svårt att säga vad det egentligen är som har hänt men i början kändes det som att den ena var aningens lite större och lite fel konstisens - som lite stasad. Nu senaste 4 dagarna har jag känt tydligt att den högra testikeln krymper. Igår fick veterinär Åsa undersöka honom. Jodå hon tyckte direkt att dom där kulorna ska bort! Vi tog ett gäng blodprover: Redo är superfrisk! Därefter ultraljudades Redo igår.

Den vänstra stora testikeln såg helt normal ut på ultraljudet. Den högra lilla såg helt flammig och lite taggig ut. Ingen att diskutera - klipp klipp. Jag vill ju självklart inte kastrera min hund i onödan: riskerna med en narkos, biverkningar efteråt så som inkontinens, ändrad ämnesomsättning, rädsla för att han ska ändra sin underbara personlighet... Ja och inga fler valpar förstås    . Men det fanns inget alternativ!!! 

Diff. diagnoser: antingen är den stora tumöromvandlad och producerar hormoner som påverkar den andra att krympa, eller så är det den lilla som är tumöromvandlad och skrumpnar eller så skulle det kunna vara någon form av trauma, infektion eller inflammation. Dock hade han ingen smärta eller varme på testikeln så det talar emot de sista. En testikel kan ju också av okänd anledningen helt enkelt bara sluta fungera och börja krympa men man vill ju inte riskera att det kan vara en tumör som man låter sitta kvar. Risken att testikeltumörer är elakartade och spridningsbenägna är dock väldigt liten. Vi har skickat dom på PAD så om ett par veckor vet vi!

Så idag blev han opererad av bästa Inga-Britt. Jag var med och höll Redo's tass hela tiden. Mina arbetskollegor fick stå ut med mig söndergråten och med små snyftanfall under hela förmiddagen. All min kunskap och behärskning är som bortblåst när det gäller min älskade fina underbara Redo när jag väntade på att han skulle bli trött på sin premedicinering. När vi väl sövde och sedan förberedde honom för att åka in på sal och jag fick sköta hans narkos så hade jag något vettigt att göra och blev lugnare.

Väl inne på sal gick jag iväg och tog en lugnande kopp kaffe och lämnade honom i trygga händer. Operationen gick som en dans men eftersom I-B valde att ta bort all hud runt för säkerhets skull så satte hon en trycktampong för att minska risken för blödning. I uppvaket så vaknade han och ville direkt bita bort det där rackarns trycket. Lite mer lugnande intravenöst och han somnade om gott och har sedan legat lugnt hela dagen och varit hög hög hög (låg lugnt och sov med pupiller stora som tefat) på sitt metadon  .

Nu har vi kommit hem, tagit bort trycktampongen för han kunde inte kissa eller knappt gå, ätit lite mat och tagit en smärtstillandetablett. Snart vankas det lite mer knark!

Ska man se det lite positivt så är detta förhoppningsvis inget som Redo kommer påverkas av överhuvudtaget!!! Och hellre nu än i vår när SM närmar sig...

Jag fick ett roligt och viktigt uppdrag av mina chefer förra veckan!!! När man jobbar på ett djursjukhus eller djurklinik så möter man varje år många hundägare som vill ha utskrivet lugnande inför nyår. Jag fick ansvaret att för UDS Universitetsdjursjukhus utforma ett informationsblad med lite viktiga råd om hur vi kan hjälpa våra hundar under nyår och vad man kan göra om man redan har en skotträdd hund för att underlätta för nästa nyår. Känns jättekul och vi kommer att försöka göra en studie på skillnaden mellan hundar som bara fått lugnande utskrivet mot att få hjälp med beteendeträning. Spännande spännande!

Självklart har världens bästa fotograf Scharlotte Peppare, Hvita Pigan hjälpt mig att ta fotografiet som tillhör kampanjen. Från vänster: Min brors lapska vallhund Zeddi, min kelpie Redo och min malinois Tur

Nedanstående information tillhör UDS                     Ljudfobi

Skotträdsla är en vanlig fobi hos hund. Att vara rädd för ovanliga eller konstiga saker är en skyddsmekanism som gör att djur överlever. En fobi är en överdriven respons på en ofarlig retning (stimuli), t.ex fyrverkerier. Man bör skilja på att hunden ärljudberörd, där responsen fortfarande kan räknas som mer eller mindre sund genom att den blir lite avvaktande eller drar sig undan, och en skotträdd hund som har utvecklat en fobi och får panik, är okontaktbar eller kan skada sig själv. Djurägarens betydelse för hur hunden uppfattar ljud är väldigt stor. Det kan räcka med att man varje gång ett konstigt ljud hörs tittar till på hunden och kanske säger några ”tröstande” ord eller klappar lite för att hunden ska börja utveckla en oro. Hundens mentalitet har också stor betydelse för hur lätt den har att bli rädd och ängslig. Har hunden utvecklat en fobi är det lätt att den börjar generalisera, dvs. bli rädd för flera ljud av liknande karaktär t.ex skrammel i kastruller eller att någon stänger en bildörr. Denna fobi kan vara väldigt jobbig för hunden och ägaren och göra vardagen otrygg.

Olika reaktionsmönster

Hundar har olika sätt att reagera på sin skotträdsla. De tre vanligaste är att:

1.     Fly: hunden visar tecken på att vilja springa ifrån situationen. Inomhus kan hunden cirkulera och kan inte finna ro eller kasta sig mot väggar och dörrar i desperation för att ta sig ut. De flesta hundar väljer även flykt om de skräms av ljud på promenad, även om de hemma väljer att gömma sig eller att bli klängiga.

2.     Gömma sig: hunden väljer då att gömma sig, ofta under eller bakom saker så som sängen eller inne på toaletten som ofta är en tystare plats.

3.     Bli klängig mot sin ägare: Hunden bli överdrivet klängig och vill sitta i knäet och kan inte vara själv en enda sekund.

Olika sätt att träna bort fobi

·     Desensitisering/habituering: metoden bygger på att man långsam utsätter hunden för det som hunden är rädd för på ett mycket kontrollerat sätt. Man börjar utsätta hunden för mycket svagt ljud från det som den är rädd för och sakta höjer man ljudnivån så hunden till slut inte alls reagerar ens på höga ljud. Tanken är att ljudet ska vara ett bakgrundsljud som förlorar sin betydelse. I början av träningen ska ljudet vara malande, utan tysta pauser. Hunden får gärna ha tillgång till goda ben under träningen men man ska inte lägga något fokus på den och vi som ägare ska vara neutrala. Nästa steg i träningen är att det kommer tysta perioder ljuduppspelningen. Hundar är ofta rädda för fyrverkerier, skott och åska eftersom det bara pågår under korta perioder och mycket sällan. Riktiga fyrverkerier hör hunden oftast bara en gång om året och har då inte en chans att vänja sig vid ljudet.

Har man en flyende hund behöver man gå in och styra upp situationen under denna träning. Vissa mycket rädda hundar börjar fly även om ljudet spelas på lägsta volym. Det bästa är om man med hjälp av lydnad kan be hunden att utföra ett specifikt beteende; gärna ligga still i sin mysiga bädd. Då tar vi bort valmöjligheten för hunden och hunden måste lägga fokus på att lyssna på oss. Om det är nödvändigt får man sätta på ett koppel på hunden så att man lugnt men bestämt kan få den att ligga kvar i sin bädd. Självklart måste hunden kunna detta beteende först innan man kräver det i en situation då hunden kan känna oro. Hunden kommer till slut somna i sin bädd. Se till att hunden är ordentligt motionerad innan man börjar träningen varje dag. 

Försöker hunden fly om den överraskas av ett skrämmande ljud ute på promenad är det viktigt att man själv inte jäktar hem med sin rädda hund. Då visar vi hunden att även vi är rädda. Det är även viktigt att inte tillåta hunden att slita och dra i kopplet, då hunden blir ännu mer rädd av att streta och få hänge sig åt sin rädsla. Här behöver man gå in och med hjälp av tidigare inlärd lydnad be hunden att gå lugnt och fint vid sidan med slakt hängande koppel. Detta beteende måste läras in innan man kräver det av hunden då den känner oro. Om man har en hund som kan kasta sig i kopplet och försöka fly är det lämpligt att se till att man har ett koppel eller sele på hunden som hunden inte kan ta sig ur under december och januari.

Har man en hund som vill gömma sig får den göra det men se till att hunden inte drar iväg till ett rum så den inte hör ljudet från cd-spelaren. Man kan stänga av rum med kompostgaller eller liknande så hunden ändå hör ljudet.

Har man en hund som blir klängig ska man inte belöna det. Be hunden lägga sig bredvid eller i sin korg men tillåt inte hunden att sitta darrandes i knäet och klappa den inte.

Ex på desensitisering: En människa som har en väldigt stark luktande parfym på sig känner doften direkt när hon sprayar på sig parfymen men efter 15 minuter har hjärnan sorterat bort dessa ihållande stimuli. På samma sätt vill vi att hunden slutar reagera på ljud från fyrverkerier.

Desensitiseringsträningen kan man med lätthet göra själv hemma. Det finns CD-skivor med inspelade ljud på fyrverkerier. Då kan man i lugn och ro hemma spela skivan på sin cd-spelare och långsamt höja ljudnivån. Självklart blir träningen bättre om man har lite bättre kvalité på ljudet och t.ex har ett bra surrondsystem. Högsta prioritet är att få hunden trygg hemma! För att sedan få hunden helt trygg med ljud behöver man träna detta i alla sorters situationer och på olika platser. Hundar är situationsbundna och för att få dem att generalisera att ljudet är ofarligt överallt måste det tränas överallt. Man kan ta med cd-skivan när man går hem till vänner, låta hunden vara ute i trädgården och ha högtalarna i det öppna fönstret, spela det i bilen mm. Denna cd-skiva kan med fördel spelas dygnet runt hemma. Det blir ett nytt bakgrundsljud som spelas medan ni städar, äter, tittar på tv och sover. Träningen måste göras dagligen – uppehåll på ett par dagar under själva desensitiseringen gör att man är tillbaka i ruta ett igen och ni kommer ingenstans. När hunden har vant sig och inte är rädd längre så är det bra att påminna hunden om cd-skivan varje december att vi nu är i den perioden på året då det finns fyrverkerier. Vi vill inte att första gången hunden hör fyrverkeri på länge blir på en promenad.

·     Counter conditioning: betyder att man ändrar hundens olust inför ett stimuli (t.ex. fyrverkerier) till ett önskat beteende eller känsla via träning där man får hunden att associera stimulit till något trevligt; ofta mat eller lek. Man bygger denna träning som desensitisering genom att börja med svag volym och höja sakta. Denna träning är lite svårare då det är lättare att det kan gå fel beroende på hur man gör detta. Har hunden en svår fobi så är den ofta inte mottaglig för denna typ av träning. Hunden vill kanske inte ta emot belöningen och man börjar truga. Man kan göra det mycket värre genom att vi själva reagerar vid varje ljud när vi försöker belöna hunden.

 Om man vill träna med Counter conditioning bör man ta hjälp av en duktig instruktör så man lägger det på rätt nivå för just er hund. Då det är så viktigt med samspelet mellan hund och ägare går det inte att generalisera metoden i ett allmänt råd.

Vad kan vi göra för att underlätta

Under december: se till att hunden får ordentligt med motion: det är lätt att börja dra ner på motionen under den mörka tråkiga perioden eller av rädsla att kvällstid stöta på för tidiga fyrverkerier. Träna gärna hunden med något t.ex spår eller andra lugnande aktiviteter så hunden blir trött mentalt. Träna hunden att acceptera att vara i ett rum med hög musiknivå. Så kommer hunden få spendera nyårsafton så att den vänjer sig. Börja med de naturliga hjälpmedlen som Adaptil och Zylkene någon vecka före nyår. Prata gärna med grannar om man bor på landet så man kan veta när de närmsta grannarna tänker skjuta sina fyrverkerier. Man kan även lära hunden att ha bomull i öronen som hörselskydd.

Under nyårsafton: Lämna aldrig hunden ensam – inte ens för en minut! Har man möjlighet så res bort från städer där det är mycket fyrverkerier. Motionera hunden rejält under dagen. Hunden ska vara ordentligt trött för när mörkret kommer ska hunden inte tas ut mer. Se till att ha en hög ljudnivå i hemmet: tv, musik och glada vänner. Försök att ljudisolera fönster för att slippa det värsta ljudet och för att få bort ljuseffekterna

Olika naturliga hjälpmedel:

·     Zylkene: ett naturligt kosttillskott som har en rogivande och avslappnande effekt. Det är framställt ur vanlig komjölk och har ingen påverkan på vakenhetsgraden för hunden.

·     ADAPTIL produkterna innehåller ett feromon som är en syntetisk motsvarighet till det ”appeasing feromon”  tiken avger från juverområdet efter valpning. Detta feromon (Dog Appeasing Pheromone, DAP) har betydelse för valparnas bindning till tiken och för utvecklingen av valparnas känslomässiga stabilitet. Med DAP knyter valpen starka emotionella band till tiken. Valpen håller sig i hennes närhet och känner trygghet. Denna tidiga grundtrygghet gör att valpen vågar ge sig ut och upptäcka och undersöka sin omgivning. Genom att efterlikna tikens feromoner skapar ADAPTIL-produkterna en känsla av naturlig trygghet för såväl valpen som den vuxna hunden. ADAPTIL-produkterna kan användas i förebyggande syfte eller i kombination med träning vid redan uppkomna beteendeproblem.

  (texten är tagen från adaptil.se)

Tillfällig hjälp med ångestdämpande mediciner:

Stesolid är ett preparat som används vid tillfällig ängslan och ångest. Stesolid har en lugnande, ångestdämpande, kramplösande och muskelavslappande effekt. Stesolid behandlar bara symptomen av rädslan men hjälper inte hunden att sluta vara rädd om den utsätts för ljudet vid andra tillfällen. Som alla läkemedel kan även denna medicin ge biverkningar. Trötthet och vinglighet är vanligt, men allvarligare biverkningar med andningspåverkan eller leverskador kan förekomma. För att kunna få denna medicin krävs en veterinärundersökning inför varje tillfälle när den skall användas, och hunden bör vara fullt frisk för att det skall komma på fråga.

www.universitetsdjursjukhuset.se

Tel UDS smådjursklinik 018-67 26 80

Idag fyller Tur 1 år! Tänk va tiden går fort! Det har varit ett härligt år - med mycket skratt och gråa hårstrån. Jag älskar denna lilla galna malle och jag lär mig så otroligt mycket med honom. Jag lär mig också att det alltid inte är så enkelt att träna hund . Jag har nog fått Tur av en anledning: att hitta ett tålamod som jag trodde jag hade men bevisligen inte har, att hitta nya vägar att träna hund och att hitta min inre harmoni och balans! 

Det är en spännande tid som kommer: börja tävla lydnad och bruks, röntga och MH!

Här bjuder jag på lite bilder av vårt första år tillsammans  

En härlig höstprommenad för en vecka sedan när det var lite frost! Nu är det varmt och kladdigt igen  .

Tur har plötsligt som en klar blixt från himlen upptäckt att man kan jaga rådjur        . Han bryter OM han hör mig ropa - hundj-veln drevskallar så han avslöjar sig själv DIREKT!!!! Låter inte Tur längre få springa utom synhåll eftersom det är djur överallt utan försöker lära honom en gräns. Har aldrig brytt mig om såna gränser förut utan har låtit honom sprungit hur långt bort som helst eftersom jag litat på honom  . Jaja som en vis människa sa när jag beklagade mig: Jag tror att du ska glädja dig över de små vinsterna istället: han kom tillbaka tillslut, han blev inte överkörd, han sprängde inga muskler och djuren kom undan! Haha malleägarnas genväg till lycka

"Ånej, nu kommer lillebror  . "

Man kan väl säga att Tur har mer än en gång nafsat till på Redo när han kommer på det här sättet. Redo är beredd och...blundar  Redo är ju det snällaste som finns! Trots att lillebror är ganska jobbig så står Redo ut med honom!

Redo - mitt allt! Han är så vacker!

Tur har fått en nytt snyggt halsband! Cool modell  Shark Jaw Bone

  Idag var vi ute och spårade. Inte helt nöjd med hans spårarbete idag - han klarar inte av längre spårträningsuppehåll just nu! Han blir iallafall oerhört lugn när han förstår att vi ska spåra. Jag tog ut honom ur bilen och började gå mot spåret. Jag stannade till för att sätta mobilen på ljudlös och så gick jag vidare. Då hade Tur satt sig själv och väntade på en inkallning. Använder sättandet mycket för att lugna honom. Bra bevis på hur lugn och sansad han är - han får aldrig gå på spåret om han har varvat upp sig. Släpper på honom på spåret. Känns som att han tycker att det är lite för enkelt: det räcker med en näsborre i spåret! Han har en lugn attityd genom hela spåret men blir lite nonchalant eftersom det känns enkelt. Ska nog börjar ha längre liggtid och busa till det lite mer  . Men hans apporteringar av alla föremål är strålande!!!!!!!!!!!!! Han ökar i intensitet när han känner doften av ett föremål. Apporterar fint med framtänderna- han håller kriteriet som gäller för vanlig apportering även ute i spåret