Min första internationella lydnadstävling, HUND 2009.

Januari

Mitt i vintern tränade jag och Redo för fullt på brukslydnaden. Vi lärde in framåtsändandet och jag som fasat mig för detta moment märkte att Redo var en naturbegåvning  . Min fina Chili fyllde 10 år och det firades så klart!

Redo och jag tävlade för första gången inomhus, agility på husdjursmässan i Kista. Vi debuterade i agility tre och tog vår sista pinne i hopp två med klassvinst. Sedan fick man leka i trean med de stora grabbarna  Jobbigt med underlaget då man märkte att Redo hade svårt att få fäste!

Februari

Världens bästa "åsna", min fina Chili fick somna in. Han fick en snabbväxande knöl som började trycka ut ögat. Troligt någon form av elak cancer men jag valde att inte utreda. På 2 veckor gick han från pigg och relativt fräsch 10 åring till att ögat hade flyttat sig 1½ cm utåt. Han fick smärtstillande de sista dagarna och på sista promenaden jagade han sork med huvudet nedstucket i snön. Han fick ett värdigt slut. Kommer aldrig glömma min fantastiska Chili!

Vi hade årsmöte på Enköpings brukshundklubb. Redo plockade hem "årets agilityhund" och "Årets Brukshund" (lägre, högre elit) med bästa brukssnittet på 97%.

Det var årsmöte på kelpieklubben också. Där plockade Redo hem Årets ÖLO- kelpie i agility, tjänstehundcert och bruksklass lägre spår.

Jag började en kurs i mentalträning, inriktad tävling med hund. Frida Sundblad höll i kursen, vinnare i skydd 2008 tror jag. Fantastisk kurs, haft så mycket nytta av den!

Mars

Mars var en lugn månad. Jag röntgade min pappas border collie Albert, a-höfter! Mycket träning för min högrestart.

Jag åkte ner till Blekinge för att hälsa på min kompis Elin som skulle bli blivande kelpieägare till Grejaskogens Skandal. Kom ner till våren i blekinge och tränade spår. Vi åkte även iväg till kelpieårsmöte där det skulle bestämmas om kelpien skulle fortsätta få cert i bruksklass på utställlningen eller om man skulle få ta cert i öppenklass. Bruksfolket vann  

April

Robert Aschberg och Gert Fylking gick sin promenad Ystad till Haparnada, en insamlingsmarsch för prostatacancer. Vi i EBK hade då uppvisning i agility och dom fick köra med lilla border terriern Ida.

Ännu mera träning, snälla maja filmade och sanna granskade noga mina kryp. man ser mycket fel på film, så man kan utvärdera! Hör ni fåglarna i bakgrunden  

Så äntligen var det dags för debuten i högrespåret. En helt fantastisk känsla och klassvinst på 553 poäng. Vilken hund jag har! Sån härlig attityd i allt.

Maj

Nu är det agility för hela slanten. Redo och jag börjar få till flytet i agility tillsammans. Dock som alla vet som kör agility så är det inte stor skillnad från ett felfritt lopp till en DQ. Här är en bild från Örebro, vad är det för fel med solsken ibland  

Sedan i Fagersta tog Redo sitt första agilitycert!

Juni

Hela gänget åkte till Gotland för semester(?) och framför allt agilitytävlingar. 12 timmars dagar, tälta och strålande solsken. Livet är bra ibland. Redo gick jättebra hela vecka men det är svårt att slå sig fram i den konkurransen. Redo tog 3 SM-pinnar.

Juli

Mera agilitytävlingar.

Sedan blev pappas Albert anfallen av en vildkatt på gården. Här har den satt sig i hela ansiktet, två veckor senare var det dags igen, då förstörde katten örat så vi fick amputera bort en bit av örsnibben. Katten lever inte längre...

Augusti

Tre elitlydnadstävlingar på en vecka och plötsligt kan Redo titulera sig S LCh 

September

Redo och jag blev antagna till Talangtruppen i lydnad. Nu gäller det att bevisa att man har något där att göra!

Här är min ansökningsvideo, uppdelad i två snuttar. Sista skiften från stå till ligg kom inte med, ni får gissa er till om han skötte sig  Sedan en lite miss vid filmningen vid vittringen, inte så lätt alla gånger att filma.

Oktober

Ännu mer lydnadstävlingar. Dessutom köpte jag en egen kamera och en ny bil! Vi hade klubbmästerskap och för 4 gången tog jag hem titeln, andra gången med Redo!

November

Vi åkte iväg på Talangläger. Jättekul att träffa massor med dutiga ekipage. Man blev väldigt inspirerad! Sedan hade kontrollövning i bevakning. Redo skötte sig lysande och är klar för fortsatt tjänstgöring!

December

Min första talangtävling gick av stapeln i Ludvika, en överladdad hund men med klassvinst som resultat. Nu borde jag och Redo vara klara för lydnads SM 2010! Vi tävlade även på HUND 2009, där miljön var jättenyttig. Där slutade vi på en 3.e plats.

Orkade ni läsa allt det här så vill jag slutligen önska alla ett underbart 2010!

Tränar framåtsändande inför högre spår. Februari -09. Vi började för 26 dagar sedan med första träningspasset med saktagåendet. Redo snappade detta moment väldigt fort!

Tur har inte hunnit göra så mycket ännu, förutom att bita sönder mina händer och vara allmänt underbar.

Vad vi i framtiden ska jobba med tillsammans får vi se. Det beror på vad Tur vill! Dock är väl tanken lydnad, bruks och kanske patrullhund!

Resultat 425p Godkänd. Redo´s bästa skogspromenad hittils!

Kontaktvillighet

Samarbete och konkurrans

Flockkänsla

Förföljande och uthållighet

Socialt samspel

Överraskning

Ljudkänslighet

Kälken

Skottprov

Egna kommentarer:

I kampen får vi avdrag för att Redo är tränad att släppa och lägga sig på bevakning när figuranten slutar kampa. Detta drabbar hans poäng i Gripa- slita/dar tyvärr!!! Så fort testledaren rör sig igen så biter Redo fast för han vet att han då får!

I det sociala samspelet tycker jag att figuranten gjorde ett halvdant jobb. Det tyckte även domarna som försökte få figuranten att agera annorlunda. Mycket lite retning vilket gör att Redo inte svarar. Figuranten tassar bara runt, ger inga ordentliga lekinviter tyvärr!

Redo är en väldigt stabil kille så han blir inte rädd för varken dumpen eller ljudet. På grund av detta får han sämre handlingsförmåga och nyfikenhet - han har ingen anleddning att kolla av vad som hände eftersom han inte tyckte att någon konstigt hände! Domaren säger dock att han visar vad han igentligen har för avreaktioner på kälken där han faktiskt blir engagerad och lite arg. Där går han fram direkt. Redo vet så väl att han inte får skälla så jag tror att lite (eller mycket) av hans tvekan efter han skällt beror på att han vet att jag kan bli sur. Jag skulle aldrig i vanliga livet tillåtit att han skäller men tillslut när jag inte reagerar alls så skuttar han ändå fram och tar över situationen. Domaren sa med ett skratt att Redo knappt förtjänade att få ikryssat "liten aggresion". Själv har jag aldrig sett Redo så arg  

Vi hade en bra domare som förklarade varför siffrona hamnade där dom gjorde!Jag tyckte det var väldigt intressant att få höra hur dom resonerade!

Jag är jättenöjd med Redo´s korning. Jag tycker att den ger en rättvis bild om hur jag uppfattar Redo.

 Redo´s mamma och pappa

Cukid's Guru

LP 2 TJH (FM) KORAD SLCH SeUCH SeBCH Cukid's Guru

S19977/2006

Ras: Australian Kelpie

Född: 2006-02-20

Färg: Röd

HD grad A

AD: ua

Känd mental status

KORAD 425 p

Försvarsmaktshund flygvapnet

DM bevakning 3:a 2010

DM bevakning 2:a - SM kvalad

Bruks: Svensk Brukschampion

SM Spår 2011 - 22:a plats men med årets bästa lydnad

Lydnad: Svensk Lydnadschampion.

18:de plats SM 2010

Med i Svenska Talangtruppen i lydnad 2009-2010

Agility: Agilityklass 3, 1 cert. Hoppklass 3, SM-pinne.

Utställning: SeUCH (två cert i utställning + 1 cert spår)CACIB

Den långa historien kring varför jag köpte mig en kelpie finns att läsa under Om Mariah.

Jag kunde ingenting om Kelpies, hade aldrig ens hälsat på någon. Jag ringde runt, och hamnade hos Gunilla och John-Åke Andersson på Cukid´s Kennel. Jag fastnade direkt, de var mycket trevliga på telefon och hade en bra hemsida där det gick att hitta mycket information. Kollade upp föräldrarna och det verkade bra, ganska jämna MH:n. Pappa Brasse verkade vara en ganska självständig, stabil hund och det är bra till brukset. En sån fick det bli! Jag åkte upp och hälsade på uppe i Stöde utanför Sundsvall när valparna var 5 veckor gamla. Svårt att se när dom är små bruna bollar så jag gav uppfödarna fria händer, dom träffar ju valparna dygnet runt så det är bättre om dom väljer valp till mig. Mina kriterier var följande: jag ville ha den värsta hanen, utseendet spelar ingen roll. Detta skulle bli min nya tävlingshund och han ska vilja jobba jämt! Det fanns 5 hanar och jag valde mellan nr 3 och nr 5, det tycke Gunilla och John-Åke också. Det lutade mest mot 3:an men som sagt, dom fick fria händer att välja den valp som utvecklades åt det håll som jag var ute efter.

Det fick bli nr 3, Cukid´s Guru heter han i stamtavlan, men kallas för Redo. Och det är han verkligen! Detta var en tuff liten valp. Jag la mycket tid på grundlydnad och relation utan att styra honom för mycket. Då jag blivit varnad att alla kelpies inte har kampen naturligt så lade vi mycket träning på det också, han fick vinna kampen 9 gånger av 10. Redan som 8 veckors valp så ville han lämna saker till mig. Så fort han fick något i munnen så ville han komma och lämna.

Redo är försvarsmaktshund för flygvapnet. Vi går på kontrollövningar varje år och har hittils ställt upp på 3 DM. 2011 placerade vi oss på en 2:a plats med fullt på patrullstigen!

Tungapporten; det bästa som finns! 

Redo har tagit 2 cert och ett Cacib men jag får väl erkänna att jag är måttligt road av utställning. Finns roligare saker att göra på helgerna. I och med att han har brukscert så kan han nu titulera sig SeUCH.

Rasspecialen -08 då han tog sitt första cert 

Veckan efter, 25/5, korades han i Örebro. Han genomförde mentaltesten riktigt bra, 425 poäng. Han visade upp vilken kanonhund han är. Hela korningen är filmad och ligger under "kategorier".

Vi tävlar nu framför allt i lydnad och bruks med inriktning spår. Vi tävlade SM i lydnad 2010 och placerade oss på en 18:e plats med en nollad dirigeringsapportering. 2011 kvalade vi in till 3 SM: lydnad, spår och bevakning!!!!!! Vi valde att endast tävla spår-SM. Vi slutade på en 22:a plats efter lite otur och svårigheter i spåret. Vi fick många ny erfarenheter och ett kvitto på vad som fungerade och vad vi måste jobba mer på. Lite stolt över att vi iallafall hade SM´s bästa lydnad av alla grupper!! Vi är redan färdigkvalade för SM 2012 i lydnad.

Vi har även tävlat agility tillsammans i hopp 3 och agility 3. Han har än så länge ett agilitycert men tiden räckte inte till och vi har lagt agility på hyllan för ett tag. Han är en mjuk och lyhörd kelpie i agilityn. Det räcker att jag springer åt det håll han ska så följer han, utan några kommandon.

Sedan kunde jag inte riktigt hålla mig ifrån vallningen. Det är annorlunda att valla med en kelpie när man vallat med border collie men det är en utmaning. Han har en trevlig djurkänsla, skulle aldrig gå in och bita. Han är för tillfället lite för tajt mot djuren och springer lite för mycket men det ska vi nog kunna träna bort. Jag har inga tävlingsplaner i vallning men vill att han ska kunna hjälpa till med korna och fåren hemma på gården.

Hur är Redo då? Han är en oerhört framåt liten kille som älskar livet. Han älskar människor och andra djur. Människor får vara beredda på att få tonsillerna tvättade, mot barn är han lugn och sansad. Han älskar vår katt och andra hundar gillar han, hane som tik spelar ingen roll. Dessutom så älskar han valpar. Lägger sig på rygg och låter valparna slita och dra i hans päls. Dock sedan jag tog bort min gamla Chili så har han växt upp lite och "larvar" sig inte riktigt lika mycket längre.

Han älskar att träna! Vad jag än ber honom om så ger han alltid hundra procent. Han älskar godis och att kampa, vilket gör det lätt att variera belöningen. Han tycker att det är lika roligt att gå ut och träna timmar på lydnadsplanen som ett långspår i skogen. Jag tror att det är viktigt för hunden och för mig själv att variera träningen och inte bara köra en gren. Redo har ingen jakt i sig, när vi stöter upp rådjur och harar så tittar han och kommer sedan springandes till mig för sin belöning. Däremot så jagar han både fåglar och flugor, kanske för att jag inte har sett det som ett problem och tränat det grundligt som valp. När man tar i honom och ska klia så morrar/pratar han, har nog umgåtts för mycket med alla rottweilers på bevakningskursen! Det brukar sluta med att han ligger på rygg med framdelen och ålar sig medan rumpan fortfarande står upp så man kan fortsätta klia. Han älskar att stå i centrum!

Redo är pappa till tre kullar: en kull med 2 valpar på kennel Hyzz, en kull med 8 valpar på Cefeus och en kull med 9 valpar på Dogpromotion. Vi följer dessa valpar med spänning...

Redo med Cefeus Uzling, 15 veckor gammal

Hyzz Miss Magi

Mariah & Hunden

070-389 76 86

mariah_chili@hotmail.com

Jag heter Mariah Andersson och är född fredagen den 13:e juli 1984. Jag är uppfödd på en liten ekologisk mjölkgård utanför Enköping som mina föräldrar driver. Mina föräldrar har sagt att jag från 4 års ålder börjat tjata om att få en hund. Efter två års tjatande så bestämde mina föräldrar sig för att köpa en gårdshund, valet föll på en Västgötaspets från Tallåsen. Lilla Conrad var en riktigt bra vallhund som aldrig vek undan från ilskna amkor men tyvärr inte lika bra med barn. Han och jag kom inte överens då han tyckte att han var över mig i rang och mina föräldrar var inte tillräckligt insatta i hundträning för att förstå att man bör göra något åt det. Där någonstans grundades min längtan att få träna hundar. I 9 år framöver gick min djurträning åt att lära mina får Ullis och Marie diverse konster och jag var ofta ute på promenader med mina fina får. Även våra grisar, och till mammas skräck, även tjurarna skulle tränas. Jag kommer så väl ihåg min fina tjurkalv Ferdinand som jag lärde att buga så jag kunde hoppa upp på hans rygg och rida omkring på honom. När han blev stor gick han till slakt och jag var otröstlig.

När jag var 14 år gammal fick jag äntligen en egen hund som jag skulle ha huvudansvaret för. Efter 9 års tjatande så tyckte mina föräldrar att jag var mogen nog att få ta ansvar för en hund och vi tittade i lokaltidningen, se där blandrasvalpar! Vi åkte iväg och tittade. Det fanns två valpar kvar, från två kullar. En gul valp, golden/tollare, som var framåt och glad. Och så fanns det en svart valp, golden/collie, som satt i ett hörn och väntade lite innan han gick fram. Självklart valde vi den lite mer reserverade valpen, han skulle nog gå bättre ihop med Conrad som nog inte skulle gilla en vild och galen valp. Tänk så lite man kunde! Jaja, jag fick vad jag förtjänade, min lilla Chili var en rädd valp. Vid ½år ålder var han så rädd att han kunde få panik på promenader om han såg ett grässtrå eller liknande som såg konstigt ut. Han började skaka, svansen mellan benen, kunde kissa på sig och flydde. Där någonstans funderade man ett kort ögonblick på att det bästa kanske vore att låta honom få somna, han hade inte ett bra liv! Men skam den som ger sig, jag skulle klara detta! Och där börjades Chilis rehabilitering. 6 timmar om dagen, varje dag under ett år tränade jag och Chili, allt från fåniga konster till att kunna slappna av på en parkbänk i staden. Tack mamma som satt och skjutsade in mig så jag kunde sitta i timmar och vänta tills Chili blev så trött att han somnade och inte orkade vara rädd längre! Att hunden aldrig ska ha koppel på sig var en självklarhet för mig i Chilis träning. Han skulle lita på mig och det ska inte vara ett snöre runt halsen som gör att han stannar hos mig. När Chili var dryga året så anmälde vi oss till en agilitykurs då jag hade blivit rekommenderad det då det kan höja självförtroende hos hundar. Chili var en liten stjärna, smet många gånger och kikade vad de andra människorna bjöd sina hundar på. Tack gode gud att han älskar mat! Sista träningstillfället var KM och där glänste Chili, vi vann och slog mina instruktörer, som bland annat var Sanna som kommer nämnas många gånger på denna hemsida! Vi började tävla och det gick väldigt bra. Agilitysporten har utvecklats mycket men att ha en följsam hund som var säker på hinder för 9 år sedan gjorde att man ofta placerade sig. På tävlingarna träffade jag familjen Rilfalk som behövde omplacera sin lapska vallhund Fanny som inte trivdes i deras stora hundflock. Plötsligt hade jag två tävlingshundar i agility. Genom åren har jag tävlat ungdoms- SM och stora SM med mina två hundar och det har gått bra. 2003 kom vi 10:a i lag på SM i agility, med laget ”Vi kommer i mål imorgon”. Det förklarar lite om hur snabbt mina hundar gick, i jämförelse med alla border collie och liknande snabba hundar.

Från vänster: Fanny, Redo, Chili och Lukas

Chili fick tävla i lydnad och även gå en kurs i vallning. Vallningsintresset har alltid varit stort för mig ända sen jag såg Wernestad, som tävlat nöt-SM flera år, valla med sina border collies och tanken om en border collie väcktes. Viveka och Anders Wernestad hjälpte mig att hitta en border collie från mjuka linjer som skulle valla men även klara att jobba med lite annat, alltså inte för mycket vilja eller eye. Valet föll på en bc från Lantis Hadar och Finn-vallens Mate. Jag fick en alldeles fantastisk Minus. Livet med Minus var underbart. Fruktansvärt lätt hund att träna i allt, dock inte agility som vi lät bli. Han blev godkänd vallhund vid knappt 1½ år ålder, min första egna vallhund! Lite på kul tävlade vi även i lydnad och tränade spår. Han vann ungdoms SM i lydnad, klass II, 2 år gammal. Ett par månader senare kom smällen! Han skadade sig hemma på gården efter ett vallningspass. In till veterinären, han hade slitit av korsbandet. Han genomgick en korsbandsoperation. Där konstaterades att hans bakre korsband fanns inte, främre korsbandet hängde i en liten tråd. Antingen hade han slitit av det bakre korsbandet långt tidigare så kroppen hade kunnat ta hand om alla rester eller så var han född utan. Han hade aldrig varit halt så han var nog född utan. Efter 1 vecka så svullnade hela knät och in till veterinären igen, det hade gått sönder igen. En operation till. Lång rehabilitering som inte riktigt gick som den skulle. Domen kom på Strömsholm djursjukhus där veterinären sa att man kunde försöka operera igen men sannolikheten att han skulle få valla var obefintlig, han hade redan fått artros i båda knäna. Förtvivlat började jag sökandet efter ny hund. Skaffade jag mig inte en ny hund snabbt så skulle jag kanske aldrig orka. Jag var förtvivlad. Minus som hade gått i koppel i månader fick plötsligt leka, valla och spåra varje dag, på tre ben. Han skulle få en lycklig sista tid! Han fick somna in skärtorsdagen 2006

Lite impulsshopping blev det nu när jag skulle köpa mig en ny hund. Jag ville inte ha en till border collie, ingen skulle kunna vara lika bra som Minus och det skulle vara orättvist mot den nya att alltid bli jämförd. Jag tänkte alltså inte hålla på med vallning utan ville börja tävla i bruks. Jag funderade på malinois men en kompis övertalade mig: ”Dom är galna, varför köper du dig inte en kelpie?”

Världens bästa Chili fick somna in i februari 2009. Alla som någonsin träffat Chili vet hur speciell han var. Jag har honom att tacka för allt, för den jag är idag!

Annars då, vem är jag förutom mina hundar. Inte mycket skulle nog min familj säga! Jag bor i Enköping i en bostadsrätt men är hemma på gården så ofta jag hinner. Jag jobbar som djursjukskötare på Ultuna Universitetsdjursjukhus. Jag har hittat mitt drömjobb!

På fritiden arbetar jag även som hundinstruktör på Enköpings Brukshundklubb, i allt från valpkurser till tävlingskurser. Att på en kurs träffa engagerade människor och att få hjälpa dem med deras hundar är oerhört utvecklande!

Jag har även startat eget företag Mariah & Hunden som hundinstruktör och håller kurser antingen privat eller i grupp. Hör av er för mer information!!!