Direktlänk till inlägg 2 juni 2011
Idag gick jag, Redo och Albert ner till den nya flock med tjurar, amkor och kalvar som pappa satt ihop. Tänkte roa oss lite med att valla in dom. Denna grupp kommer nog bli vår vallgrupp i sommar.
Tittade till fåren på vägen, söta
Hur söta va inte kalvarna då? Ligger och sover fridfullt i solen... Kändes nästan lite taskigt att väcka dom, men bara nästan...
Mamma Ko tittar upp lite surt, vem är det som kommer och stör?
Ingen rast, ingen ro...
Vi började med lite fösning längs med staketet.
Skickade runt Albert och Redo för att börja fösa åt andra hållet.
Redo är verkligen en typisk kroppsvallare, vallar från sida till sida... Känns lite fladdrigt när man är van med eye-hundar...
Redo, som inte har så mycket tryck som våra border collies, kan gå nära utan att stressa djuren. Han har inte samma pondus mot djuren och det känner dom av...
Är det inte lite hög svansföring på våra kalvar?
Här tänkte dom dra iväg, både Redo och Albert var beredda
Men Redo är inte dum. Den ena amkon var väl måttligt road av att bli vallad med sina kalvar. Hon vänder sig om med sura blicken! Man ser verkligen hur Redo tänker: ajaj, och flyttar sig lätt och smidigt undan för att slippa bli stångad. Tyvärr lär sig ju då amkon att det går att göra så här mot Redo, mot Albert skulle dom aldrig våga! Dock roligt at se att Redo inte tar åt sig alls av att bli lite stångad på. Han fortsätter så glatt så!
Söta grå hårtofsar ur öronen...
Pust, nu går dom där rackarns hundarna, för denna gång....
Nej nu ska jag laga lite lunch till familjen, sedan ut och springa igen. Försöker bli en träningsnörd. Var ute och sprang med min bästaste kompis Roder, min personliga "PT". Vi körde intervall igår. Började med 5 minuters uppvärmning sedan skulle jag springa max i 30 sekunder, sedan jogga lugnt tills andning och puls var lugn igen och sedan köra max igen. 10 gånger tyckte Roder var lagom för mig . Varför är jag så lättlurad och går på såna här grejjer??? Kan ju bara säga att redan efter min första rusning så gick aldrig pulsen ner "normalt" igen - dvs runt 170-175 för mig. Nej nej den kom aldrig under 180.
Efter intervall nr 3 så gick det bara utför. Roder var "snäll" och hejade på: räta ryggen, läng steget, ta i nu!, bit ihop, bara 10 sekunder kvar, kämpa hela vägen... Någon gång av de sista intervallerna så tror jag, medan jag höll på att DÖ, att jag hörde honom skrika: du är inte trött! Tur för honom att jag var så trött att jag knappt kunde andas, annars hade han fått ett par blåmärken... Pulsen uppmättes två gånger till 199, synd att jag aldrig kom över 200. Vore ju roligt?!
Redo hade ju roligt iallafall, tur jag hade han i dragsele så jag fick lite hjälp. Igår lovade jag mig själv att jag aldrig skulle träna igen MEN idag är jag åter igen vid gott mod. Är faktiskt förvånasvärt okej i kroppen, endast ont i de sneda magmusklerna (kul att veta att dom finns!). Idag ska jag ut och köra ett submax. Ett tjusigare ord för att springa i prattempo och bara skaka ur musklerna lite. Tänkte ta ett varv runt i Härjaröskogen, fantastisk natur så man bara njuter. Måste väl slänga in ett litet pass uppletande också. Vi ska ju faktiskt tävla treklubbars mot Eskilstuna och Strängnäs på söndag och måndag. Jag är vår klubbs elitspår hund. Dock får vi inte spåra utan bara köra lydnaden och uppletandet. På måndagen är det ett skojuppletande med massa konstiga saker i rutan. Brukar vara jättekul och vi ser fram emot den ändring i reglerna som nu tillåter tre belöningar på planen i lydnaden! KANON!